dikt01

nattarbete

 

 

du gick ner till havet

stack ner händerna

började lirka

 

fick hålla på ett tag

innan du långsamt kunde bända loss

en perfekt ensam droppe

 

men du nöjde dig inte

åkte in till casinot

satsade den på rött och vann

 

du drömmer dig ofta tillbaks

till den där fattiga tiden

innan sorgen kom in i ditt liv

 

varje gång du går ner till havet

för att be om förlåtelse

tornar det upp sig

 

vägrar låta dig komma nära